Jag är Erika och är av årgång -57. Älskar att sitta vid datorn och pula med en hemsida, spela spel, redigera bilder eller att lösa korsord på nätet. Samlar på änglar och hjärtan i alla varianter, inte så att jag har mitt hem överfyllt av dem, men i lagom mängd i varje rum. Jag älskar att resa, men det förutsätter att man har råd samt trevligt resesällskap och på den fronten går det inte ihop sig.
Skild sedan 2008 och har väl nu, efter 3 år, fortfarande inte landat efter den omtumlande händelsen.
En kraftigt sned rygg, scolios, och en deformerad höft har i hela mitt liv varit ett hinder på olika sätt, men att jag fick bröstcancer 2007 raserade hela min värld. Efter operationen, cytostatikabehandlingen och strålningen var jag helt slut och drabbades av en kraftig depression. Då helt plötsligt blev jag ombedd att söka annat boende p.g.a att min man ville skiljas. Hans svek och beteende satte djupa spår i mitt innersta.
Första augusti 2008 flyttade jag tillbaka till Norrköping med brustna förhoppningar om ett liv i kärlek och tvåsamhet. Ensam och övergiven och med en kropp som fortfarande inte hade fått tillbaka krafterna, var det bara att anmäla sig till arbetsförmedlingens förfogande. Det var nu jag upptäckte att jag inte gärna ville gå ut mer än absolut nödvändigt och när jag väl gick ut, så fick jag en ångestliknande känsla av att träffa människor. Det kändes som om mitt öde och min missär stod inristad i pannan på mig och att alla visste hur läget var.
Jag hade skaffat en hemsida på Zoomin efter flyttningen och det var genom den sidan jag fick reda på att Harry fanns. Harry är en liten papillonkille, som föddes 12 oktober 2008. Bilderna på honom fick mig att fatta beslutet att bli hundägare. Jag kunde bara inte riskera att någon annan köpte honom och att han skulle försvinna ur mitt liv.
Så den 22 december 2008 kom "lilleman" in i mitt hem och liv. Valpperioden var jobbigare än jag hade räknat med, men nu hade jag en anledning att gå ut.
Jag hade sedan tidigare begärt sjukersättning, men dessa kvarnar malde långsamt. I januari 2009 fick jag äntligen beskedet. Jag beviljades halv sjukersättning och FK ansåg att jag kanske skulle kunna utföra ett arbete på halvtid med lönebidrag. Gick arbetslös till november 2009, då jag med hjälp av världens underbaraste SIUS-konsulent fick en praktikplats. Efter en månad övergick det till en tillsvidareanställning, så nu är ekonomin tryggad. Jobbet innebär 4 timmars städning på ett kontor och trots att ingen hänger över mig med piskan, så är det tungt för min kropp.
